nelliess

Risgrynsgröt i magen och jag måste bara säga att jag är den stolta kocken. Mhm. Har haft en påse med risgryn och jag kände att nu hade jag tid att äntligen göra det, så då gjorde jag det. Mums.Med lite hiram, svartvinbärssylt. Ja, jag slutade ju tidigt idag, vilket var mycket skönt. Åkte med Eva i bussen till Amsberg och sedan med Olle till Falun, så ingen chans att sova. Men trevligt med sällskap. Kom till skolan typ kvart i och hälsades med orden "Vi har ingen gympa idag, Katarina är hemma." ... Det var min enda lektion, så snacka om att man blev lite less. Men jag skull ha ett samtal med Jonas, så jag hade inte åkt dit i onödan. Vi pratade om hur det gick för mig med att inte behöva göra något och hur vi skulle göra om framtiden. Han sa att vi skulle planera lite nogrannare vecka 23 hur vi ska göra med de arbetena som ajg inte har gjort. Och den planeringen måste han visa mamma och pappa. Hm. Jaja, mamma vet ju i alla fall om att jag inte gör något nu. Förutom går på lektioner. Så när samtalet var slut klarade det upp sig så att vi fick ha idrott, orientering. Så vi tog bussen till regementet och möttes av praktikanten Peter. Det var en rätt fjantig lektion. Vi fick en karta med en massa kontroller och vi skulle springa till 8 stycken, utan att behöva göra det i ordning. Plus att vi sprang i stan. Jag menar hallå, det är så mycket roligare i skogen. Men jaja, Falun är ju en stad. Jag sprang med Linda i min klass och vi var klara först. Jag pressade verkligen på, för jag älskade ändå känslan av att orientera.  : ) Visste inte att jag tyckte om det så mycket. Det var som om hela min orienterardel av mig hade legat och väntat jättelänge och nu äntligen fick röra på sig. Underbart. Fast hemskt med min dåliga kondition måste jag säga. Ja, kvart över var vi färdiga, då var det trekvart kvar, men man fick gå och äta om man ville. Jag och Martin stack på en extra löprunda, för jag villa känna att jag hade gjort en riktig träning, inte värsta kortisen. Han fick väl ta det lugnt, men jag älskade känslan av att springa. Jag tycker om det. Nej, fel, älskar det. Få sträcka ut benen och ta sig till ställen där ingen annan är eller har varit på ett tag. Ja, Martin frågade hur det går och jag frågade med vaddå, men han menade såklart mitt problem. Förvånas över att folk bryr sig och är intresserade i mitt liv. Att de vill veta hur jag mår och hur det går med min kamp. Vad får dem att fråga? Jag klagar inte, absolut inte. Det är nog skönt att få veta att folk inte lämnar mig för att jag har ljugit för dem i mer än ett år. Eller av någon annan anledning. Jag är så tacksam till alla som stöttar mig och bryr sig. Jag hade aldrig, aldrig kommit så här långt utan er. Tack. Ja, sedan bytte vi om och stack och åt. Jag, Olle, Martin och Ida. Kul. Jag och Olle har kommit på att det går att visualisera att man har extra kroppsdelar som man kan styra. Jätteskojigt!  Jag kan sitta ner och tänka att jag har en extra arm som kommer ur axeln och som trummar fingrarna på bordet för att jag skriver så sakta. HAHAHA. Fy vad dum jag känner mig som sitter och skrattar som en galning åt mig själv. Men det är verkligen jätteroligt. Hahahaha. Pröva! Så sprang jag och Olle för att hinna med bussen til Borlänge. Har aldrig slutat så här tidigt, men vi tog i alla fall ett tåg till Djurås. När vi satt i första klass på tåget såg jag Anna komma gående utanför och hon satte sig med oss också. Jag hjälpte henne hansla lite och så skjutsade hon hem mig. Helt otroligt att vara hemma så tidigt och själv. Skönt kan jag säga. Slog lite i kokböcker och började med risgrynsgröten. Så har min dag hittils varit. Suttit här framför datorn och latat mig, men nu ska jag iväg till Eva och spela fiol. Nervös inför konserten imorgon, då jag ska spela solo. Och jag har jättelånga naglar som jag inte vill klippa. Men jag måste nog det. För man kan inte spela bra med långa naglar. Jaja, nu måste jag dra mig. Ha det bra! Syns.