Sommar
Var på DAFLO igår och det var sjukt kul. Dansade till tre, efter att ha sett Svenska Akademien!! De var såååå bra. Köpte ett linne och fick det signerat. Status. Höll på att somna idag i bilen på väg hem från friluftgudstjänsten i Västtjärnslindan, där jag spelade. Shit, vad jag vill ha sommarlov. Utan matte. Den gör mig galen! Jaja. Nu vill jag verkligen sova. Syns.
Back home
Farfar
Uppskjutet
Snart är det sommarlov, men jag kommer att få lov att plugga en massa ändå. Ska göra klart Ma B, Hi A och Sv A i sommar. Engelskan ska förhoppningsvis bli klar på onsdag. Alltså, en massa plugg. Suck, och jag som hade längtat till sommaren, men jaja, någon gång måste jag ju göra det jag inte har gjort denna termin. Kommer att hag kvar saker till nästa termin, men jag kän säga detta: Jag ångrar absolut inte att jag såg till att få slippa göra saker sedan två veckor efter påsk. Att jag sköt på allt kan ses som oerhört dumt och inte alls bra, men för mig var det det. Jag slapp pressen från klasskompisarna om att man måste få bäst på det man gör. De flesta vet att jag inte gjort något. Eller okej, jag har ju faktiskt gjort en hel del. Projektet nu till exempel. Jag är också glad för att jag fick en mindre sak att oroa mig för, en mindre sak som gnagde på mig. Jag släppte det helt, förvånad själv, och tillät inte mig själv att tänka på att jag sköt på det och att jag någon gång ändå skulle behöva göra det. Och det var jätteskönt. Jag kunde leva lite. Jag tänkte att jag nu kunde ha mer tid att tänka på mitt problem och räta ut det, men jag vet inte hur det gick med det. I alla fall så hade jag ju lite mer plats i huvudet att tänka på det. Men jag satt ju mig inte precis ner och gick igenom allt jag tänkte på. Det gick tillräckligt bra ändå. Jag har blivit så mycket bättre att jag blir glad bara av att tänka på det. Jag kan äta och leva och vara glad och ... nej, jag vet inte, det är bara så bra. Visst har jag stunder då allt inte är lika bra, men de blir färre och färre. Jag vill så gärna bli helt frisk. Jag hatar den dumma skiten, men det känns som att den har svårare och svårare att hålla fast mig. Jag kan blir fri, oavsett vad andra säger. Jag tror nästan på det själv. Eller jo, jag gör nog det. Det är ju vad andra har sagt mig och jag har ju bara dem att lita på, så då får jag väl tro att det kommer att gå bra och att allt kommer att lösa sig. Grejen är att jag känner själv att det faktiskt skulle kunna bli så, jag är ju på väg dit. En bra bit på väg dit. Idag i kyrkan sa Marianne att vi skulle be för en tjej som gick i gymnasiet och som hade en allvarlig ätstörning, att hon hade fått ett telefonsamtal om det. Hon sa att hon inte var här. Jag ... hm. Jag vet inte. Känns dumt, för jag tar åt mig även om det nog inte är mig hon snackar om. Haha, sedan bad Carl för det och han sa mycket likadant som han bett för mig, så det var ... hm, jag vet inte, roligt kanske, eller i alla fall lite intressant och annorlunda. Jag gick fram för förbön. Galna jag! Men jaja, det gick bra. Blev en liten snabbis. Skönt. Nej, nu har jag skrivit nog. Roligt att träffa dig Carro! Så trevligt att se dig igen, du är så underbar. Ha en bra dag. Syns.
Kortis
Jag hinner nog inte skriva så mycket nu, för jag ska iväg på en bugg-eftermiddag, men kände att jag ville få ner några rader i alla fall. Har haft en jätteskön långhelg, drar inte hela, men den var bra i alla fall. Inte haft så mycket problem med mitt probem, men desto mer med det sorgliga som jag skrev om tidigare. Försöker att inte tänka på det. Ja, nu är jag i alla fall väääldigt trött, för jag var dum i huvudet och var uppe till tjugo över tre och läste en bra bok, en sådan som man inte vill lägga ifrån sig. Ångrade mig bittert imorse, när jag gick upp för att sticka till kyrkan. Spelade fiol till alla låtar, vilket jag verkligen gillade. Det är roligt och sedan efteråt är det folk som säger tack så mycket för musiken och då vet man inte vad man ska säga. Haha. Typ varsågod eller något. Jaja, jag vet inte. Min värld är fortfarande uppochner. Jag orkar inte koncentrera mig. Jag vill bara ta bort problemen för en stund, få kraft att orka fortsätta leva. Nej, men nu måste jag gå så att jag inte missar skjutsen. Skriver nog mer senare. Syns.
Yeha!! Ceylon och mat.
Konstig dag, fast egentligen inte. Åkte jättetidigt till Borlänge för att hinna med en buss i Falun. Vi skulle nämligen rida idag på idrotten. Tre tjejer i b hade hand om hela förmiddagen på stallet. Det var en av tjejerna som ägde stallet, eller hennes mamma, så vi fick rida gratis, vilket vi gillade starkt. Haltade runt i början, men så bytte jag till stövlar och då fick jag mycket mer stöd, så det gick bra. Vi var indelade i tre grupper, beroende på hur mycket vi ridit innan. Först visade Ida min grupp allt om hur man skulle göra med hästen, sedan fick vi hämta den hästen vi skulle ha och göra exakt det hon hade gjort. Jag hade en liten en som hette Ceylon och han var rätt envis, men väldigt söt. Allt gick bra och när första gruppen ridit klart i hallen fick vi gå in och ställa upp hästarna. Jag är ju inte så van precis, så Ceylon drog iväg till en annan häst och det blev lite för nära för att vara bra. De gick inte ihop. Men det gick bra, jag fick iväg honom och sedan började "lektionen" med Ida. Vi gick i volt och sedan började vi trava. Det gick bra och det var väldigt kul. Lite fler övningar och sedan var det sista prövingen, nämligen att trava över bommar som låg på marken. Jag var sist och det blev väldigt lyckat. : ) Jag fick in stå-sitt helt perfekt och det kändes väldigt bra. Synd att vi fick lov att sluta då. Men, men. Mockade sedan ett bra tag och det var sååå dammigt! Förstår inte hur jag kunde andas i det, men vi lever ju än eller hur? När vi var klara var jag helt stallad; dammig, hästluktande, spån överallt, smutsig, glad. Kände att jag inte ville gå till Gastro och äta, för tänk de som är allergiska. Stackare, jag vill inte att de ska få problem av mig och jag kunde ju inte gå och duscha någonstans. Så jag åkte med de andra på bussen in till stan och sedan gick jag till ICA och köpte mörkt bröd, en mesmörtub och ... shit, ett billigt paket chokladdigestive paket. Skäms över det sista så otroligt mycket. Men inte då. Eller okej, en del. Väntade på en buss som inte skulle komma, frågade en busschaufför om den skulle komma, tog en annan buss, till Borlänge. Äter kanske fyra bröd på bussen. Jättegott!! Otroligt, med linfrön, solroskärnor och är inte ett sådant där typ Fazerbröd, alltså, det är gjort mycket bättre, utan många tillsatser och bakat idag. Mums! Jag njöt, behövde knappt messmöret, för det var så gott utan. På bussen från Borlänge satt jag bredvid Lina, men jag var sååå trött. Höll på att somna. Hon sa att hon hade pratat med skolsyster och att skolsyster hade accepterat att jag inte vill prata mer med henne. Tre gånger var tre gånger för mycket. Somnade en stund på tredje bussen och ville bara sitta kvar på bussen i en evighet, men jag fick lov att hoppa av och gå hem. Ingen hemma. Lite läskigt, för jag vet att jag mycket lättare spyr om jag är ensam hemma. Vilket jag också gjorde. Firar alltså att jag inte spytt på en vecka med att spy. Logiskt. Det var skönt, så befriande. Slapp ha så hemskt dåligt samvete för de fyra chokladdigestivena, som jag skäms för att skriva om. Det var lätt att få upp i princip allt. Det jobbiga är tanken på vad jag gör mot mina tänder och smaken från magsyran. Men på det hela var jag okej med vad jag gjorde. Tvekade lite precis innan, men jag ser/såg det som en sådan rationell och bra lösning. " - Jag mår illa, har dåligt samvete, är för mätt. - Ja, men då kan du ju spy. Det löser ju problemen en del i alla fall. Du kommer att må bättre efteråt. Du kan inte springa, så då får du väl göra det här bara den här gången då. " Ungefär så tänkte jag. Kan inte riktigt beskriva det mer. Nu skäms jag i stället för att jag hetsätit russin igen. Jag har blivit en raisinoholic. Haha. :P Ella gjorde goda pannkakor också och jag fick äta tre, vilket jag tyckte var helt lagom, skäms inte alls så mycket för dem. De var toppen med lite glass och sylt. Smakade som våfflor på rulle. : ) Jag tycker att det är hemskt att solen skiner och vädret är underbart ute, men jag orkar inte och kan inte gå ut, för jag är såååå trött och har en stukad fot. Vill verkligen ut och springa, få känna mig fri, känna att jag faktiskt gör något åt att jag äter för mycket om man ser på hur mycket jag rör mig. Jag älskar att springa, älskar det. Det är så underbart, fritt, skönt, befriande, lindrande, lugnande, självt, mysigt, spännande och allt annat som jag älskar att känna. Jag är trött. Jag fattar inte varför jag skulle få den här skitsjukan. Jag hatar den. Den har förstört allt jag har och har haft. Alla mina relationer. Shit, fick jag välja mellan att bli frisk och att få bli smal igen skulle jag lugnt välja att bli frisk. Men det är ju itne så lätt tyvärr. Men jag vill vara smal ändå. Frisk och smal. Jaja. Nu borde jag gå ut och sitta på studsmattan eller något. Har suttit alldeles för länge vid datorn. Men foten gör ont. Jaja. Längtar til torsdag, då det är kristihimmelsfärd. Då är vi lediga. På fredag också. Mmmm. Så skönt. Jag tycker verkligen inte om skolan. Eller rättare sagt; att behöva gå i skolan. Dagens tips till folk som letar bra mat är att inte köpa sådant med E621 i. Mononatriumglutamat. Inte bra, inte bra. Det är en smakförstärkare. Hur som helst. Jag har ont i magen nu och måste göra något roligt. Kollade lite på youtubeklipp från Britains got talent och det är så roligt. : ) Haha, sitter och skrattar åt alla de roliga och häpnar över alla de otroliga talangerna. Så häftigt. Aja. Ha en bra kväll. Syns.
Photoshop - Ord
Sanslöst vad man kan fastna på Photoshop alltså! Kolla, nu är jag ju uppe så där sent igen. Det är inte bra. Jaja, såg någon annan som hade gjort typ sådant här och ville pröva. Roligt, men det tog lååång tid. Var inne på en sida för synonymer titt som tätt. Nej, nu måste jag sova. Godnatt. Syns.
Hajk efter fiol
Jag får så mycket stöd just nu känns det som. Är fortfarande lite förundrad över att Martin kan se på mig precis hur jag mår. Jag tänker ju att man kan se på folk hur de mår. På alla utom mig. Lite fåfängt kanske, men jag vet inte, jag kom på det igår. Ullis har varit oerhört bra. Jag kan säga till henne att hon inte får låta mig gå iväg i skogen själv och hon tar det på allvar. Fick kramas när jag inte mådde bra. Men normalt känner jag nuförtiden att jag mår rätt bra. Det är sån stor skillnad till förra veckan. Helt otroligt. Det går så upp och ner. Men nu går det upp. Ramlar väl ner snart igen. Men då ska jag upp igen. Jag måste. Det finns bara ett alternativ och det är att bli bättre. Fick Carl mig att tro på. Det är så mycket som jag aldrig skulle tänkt på själv utan som andra har sagt till mig. Jag kan ju inte lita på mig själv, alltså måste jag lita på andra och på vad de säger. Svårt, men det verkar börja funka. Jag är verkligen uppmärksam på vad andra säger, på både gott och ont. Sådant som andra säger och kan tycka bara är något litet kan jag förstora och analysera och blablabla. Det fastnar liksom. Men ibland säger de något som är så rätt och sant och svårt för mig att förstå i hjärtat. Det sitter i huvudet, men kommer inte längre. Det tar tid innan det när hjärtat. Jaja, nu orkar jag inte linda in mig mer i detta, för jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det. Skrev typ 90 A4 sidor på förra bloggen om problemet och hur jag tänkte. Haha, lite väl mycket. Men nu ska jag hämta gräsklipparen hos mormor och klippa gräset. Ha det bra! Syns.
Inte vilse
Rubrik, rubrik
Oh, happy day!
Första inlägget av mig själv
Kan ju börja med att säga att allt här inte kommer vara så positivt. Jag skriver oftast när jag inte mår så bra och vill skriva av mig. Så då kan inläggen få mitt liv att verka jobbigare än vad det egentligen är. Fast jag måste ju medge att mitt liv är rätt jobbigt just nu. Det är som att sitta på en bergochdalbana med ögonbindel. Du vet bara att du kommer att stanna någon gång, men du har ingen aning om när eller hur resan på väg dit kommer att vara. Bara att det kommer att vara väldigt mycket upp och ner. Och just nu går det väldigt upp och ner i mitt liv. Av en speciell anledning som jag kommer att skriva om rätt ofta för att den tar så stor del av mitt liv. Den är att jag har en ... ätstörning . Shit, jag hatar det där ordet. Det är så ... usch. Nej det står för så mycket att det är jobbigt att säga det. Men i alla fall så håller jag på att försöka ta mig ur det. Har försökt typ hela våren, men det går ju som sagt upp och ner. Har haft den i över ett är seriöst, eller vad man ska säga, och det var värst i sommar, men nu ska jag ur den. För mig har prioriteringen i mitt liv under en tid varit att 1. Bli smal och 2. Dölja mina försök att bli det. Men när jag nu i april började försöka att ignorera det andra, och berätta för folk som jag känner hur jag har det, så har hela min värld helt plötsligt vänts uppochner. Det har gått väldigt snabbt och jag har inte hängt med, men det har varit så skönt att kunna säga till folk hur man egentligen känner. Att de sedan fortfarande tycker om mig fastän jag har ljugit för dem så länge är oförståeligt för mig. Det har varit rent ut sagt ... ja hemskt, att berätta för folk, men det har i princip alltid gått bra. Jag är inte frisk, längt ifrån, men jag drömmer om den dagen jag kan se mig själv i spegeln och inte bry mig om vad den visar. Den dagen känns väldigt långt borta, ibland overklig, men andra säger att den kommer att komma. Jaja, ni ser ju själva. En stor del av mitt tänkande går åt till detta; att klura på mitt problem. Jag kallar det mitt problem av den anledningen att jag tycker att det är ett problem och det är lättare att säga än ... suck, ätsörning. Usch. Ja, men jag hoppas kunna skriva om lite annat allt möjligt också. Och hoppas att någon har lust att läsa denna blogg. Kommer nog att använda det här kontot till att kommentera andras bloggar. Det känns roligare än att bara skriva sitt namn. Aja, jag orkar inte skriva vad som hänt idag, men kan ju nämna lite.
Till kyrkan för att spela fiol till sångerna som några andra sjöng.
Åt fika med Ellis och skjutsade sedan hem henne, för det regnade.
Fick veta att vi betalat av vårt huslån. Jippieeeee!!!!!!
Åt lite lunch.
Satte mig och såg på The Bourne Identity.
Åt massa russin samtidigt.
Fick skitmycket ångest.
Skrek och grät och rev i soffan i femtio minuter.
Skrev sms till Carl och fick ... hm, kanske man kan kalla det stöd av honom.
Spydde ändå upp alla russinen.
Mådde dåligt.
Tryckte ner skammen.
Mådde mycket bättre.
Satte mig vid datorn.
Skaffade ny blogg. :)
Jupp, min dag i korthet. Nu ska jag inte skriva mer. Ska försöka somna tidigt ikväll, för jag är rätt trött. Det var så utmattande att kämpa emot det dumma. Helt sjukt vad den är stark. Den drar kroppen dit den vill; till MrToilet. Haha. Ju mer man försöker dra sig ur, ju hårdare försöker den hålla en kvar. Typiskt. Jaja, nu ska jag inte tråka ut er mer. Ha det bra. Syns.
