nelliess

Nu somnar jag snart. Är helt död. Två nätter uppe sent och jag är borta resten av veckan, eller tills jag får sova ut ordentligt. Som imorgon!! Kristihimmelsfärdsdag!! Jihooo, jag får sova länge. Ah. Hade en handledning idag, annars inget särskilt i skolan. Vilket betyder att vi hade hela dagen till att jobba på projektet. Lite drygt, med tanke på att jag har så ont i foten och är rädd att jag ska dra till den att jag inte går alls snabbt och Ullis och Elin, som jag jobbar med, fick lov att göra det som vi skulle göra ute på stan. Jag tog sån tid på mig att gå upp till Gastro att jag bara skulle sakta ner dem. Känns som att jag bara är ivägen för de stackarna som får dras med mig. Jag kan inte koncentrera mig. Jag skulle ha varit på franskalektion också, men hade tid hos tandhygienisten, så den fick jag missa. Jag var livrädd att hon skulle se på mina tänder att jag spydde och har spytt rätt många gånger, men hon sa att det såg bra ut och jag hade lite tandsten på baksidan av nedre framtänderna, som hon tog bort. Så på det hela gick det väldigt bra. Hon ska ringa Falun angående om jag ska ha tandställning eller inte. Spelar inte någon större roll för mig. Åh, jag är så trött. Ska lägga mig tidigt ikväll. Och så är jag också jätteledsen för en sak som jag fick veta idag. Kan inte säga vad det var för jag lovade att inte göra det, men åh, jag kan inte låta bli att tänka på det. Det har inte något att göra med mig, men på bussen hem var det det enda jag tänkte på. Gjorde mitt bästa för att inte gråta och jag börjar nästan gråta nu. Hade blivit varnad om det, men det är ändå hemskt. Jag måste be. Jag ber aldrig och jag tror att det kanske vore bra. Eller jag vet ju att det är det, men jag har tappat det. Tappat kontakten med en Gud som bara vill mig väl. Tyvärr kan jag inte se hur han velat mig väl när jag ser tillbaka. Jag orkar inte mer. Så fort jag får en jobbig sak ur världen kommer nästa och jag kan inte göra något åt det. Mitt liv blir aldrig som jag tänkt mig. Det hör väl till, men det är ändå svårt. Jag undrar ibland vad folk skulle tänka om de fick vara mig i en timme. Lite ego, men jaja. Jag vill kunna visa precis hur jag mår. Det har ju blivit så mycket bättre sedan jag började berätta för andra, men hallå!?, tror ni jag tagit av masken helt eller? Svaret är självklart nej. Det är bara Martin som ser hur jag mår oavsett hur mycket jag försöker dölja det. Shit, jag vill inte leva så här. Idag kom jag hem sent, för mamma tog så lång tid på sig efter tandhygienisten med att jobba. Hemma åt jag en tallrik yoghurt och fyra bröd. Och en banan. Suck. Jag vet inte hur man äter. Blev ju såklart proppmätt, eller mätt eller vad det nu är. Kollade på Stolthet och Fördom. Är sååå mätt och illamående av det. Vet ju vad jag kan göra, har vetat det i några timmar nu, men har inte kunnat och inte orkat och inte velat. Men jag står snart inte ut med denna eviga tortyr. Jag äcklas av hur mycket jag åt och jag vet att jag inte borde göra det. Tror jag. Jag vet inte!! Åh, gah, jag är trött och när jag är trött blir jag mer lättåtkomlig för allt. Jag orkar inte. Jag vill bara gråta. Men shit, det tränger jag undan. Förlåt, nu bara klagar jag. Jag har ett bra liv. Nej, förlåt. Jag har vad som skulle kunna vara ett bra liv. Underbara kompisar, en familj som älskar mig, ett hus vid en sjö, utbildning och en dator på rummet. Kan man önska mer? Ja. Att man är frisk och har en bra gudsrelation. Och är smal. Vet att jag inte borde tänka så, men det är lite svårt. Usch, jag är inte bra på att skriva om allt det roliga som händer i mitt liv, allt det som får mig att glömma mörkret, får mig att skratta, får mig att se hur underbart livet är. Det kanske är så mycket att jag känner att jag inte ens kan försöka trycka ner det i några rader. För livet är nog underbart. Att se solen gå ner över byn, göra himlen full av färg och reflekteras i vattnet. Att kunna springa. Vilket jag ju i för sig inte kan. Saknar att kunna det. Åh, varför kan Gud inte bara ta bort hela skiten? Jag fattar inte varför. Men jag ska kanske inte kunna det heller. Vill kura ihop mig i någons famn och gråta ut all min sorg. Men hur ska jag kunna det? Just det, det går inte. Synd. Men nu ska jag kanske ta och sätta mig på verandataket och läsa en bok eller något. Sedan måste jag lägga mig innan jag ramlar ner och slår ihjäl mig.  Sommar kom!! Syns.