nelliess

Hemma igen, efter en hajk med de båda nv1-klasserna. Väldigt rolig och rättså avslappnande. JAg och Martin åkte tåg till Rättvik där vi mötte resten och så gick vi 5 km till ett ställe som hette Kungshol. Det var några hus och en stor gräsplan och en å. Jättefint, men det vart väldigt kallt på natten. Badade i ån, 10 grader, brr. Vi gjorde lite lekar och en tävling i friluftsliv. När vi då sprang i skogen trampade jag i ett hål och stukade foten. Aj! Usch, det är drygt och gör ont. Men det är ju inte lika hemskt som Emmas brutna fot. Hon och jag haltade runt igår på ungdomssamlingen. Jaja, sedan grillade vi och jag och Olle sov i Martins lilla tält och jag frös halvt ihjäl. På morgonen jobbade vi lite med Labpro, labutrustning för att vara ute i fält. Så åkte vi hem och jag var helt död. Fick sitta en timme i väntsalen i DJurås och det var intressant vill jag lova. Massa "coola" killar och två tjejer från Djuråsskolan, som satt och snackade. Haha, de tycker att de är så häftiga. Satt hemma och åt lite, fixade med mobilen som nyss fått comviq och kollade på Stolthet och Fördom. Mmmm, bästa filmen. Johanna fick mig att komma till Pax, men jag höll på att somna. Det var inte alls många där igår, för Windband är i Norge och det var Sannas kalas, men vi hade väldigt trevligt ändå. Bakade saftig sockerkaka, smakade mycket citron, och pysslade. Jag gjorde två kort, men blev nöjd med ett. Maria har sååå mycket pysselsaker. Man blir nästan lyrisk.  : ) Ja, så var mina två senaste dagar. Innan dem var det konsert och jag spelade solo. Nervöst och jag blev inte helt nöjd, men jaja. Kan ju inte göra så mycket åt det nu. Fast det var roligt, jag har kommit på att jag verkligen älskar fiol. Det är en del av mig, på ett bra sätt, och jag kan inte tänka mig utan det. Det är ett uttryckssätt som jag förstår och som jag kan använda för att uttrycka känslor. Inte så att det alltid är de känslorna som jag känner just då, men ofta är det känslor som man inte kan förklara. Nej, nu blev det krånglligt, men det jag vill säga är att jag älskar att kunna spela en låt och lägga ner mig själv i den, kunna höra de små skillnaderna och ge den en känsla. Kanske lite det där med kontroll, men jag upplever det inte som det. Det är bara skönt. Kan vara lite i motsånd i att jag måste öva, men när man väl står där kan man hålla på hur länge som helst känns det.
Jag får så mycket stöd just nu känns det som. Är fortfarande lite förundrad över att Martin kan se på mig precis hur jag mår. Jag tänker ju att man kan se på folk hur de mår. På alla utom mig. Lite fåfängt kanske, men jag vet inte, jag kom på det igår. Ullis har varit oerhört bra. Jag kan säga till henne att hon inte får låta mig gå iväg i skogen själv och hon tar det på allvar. Fick kramas när jag inte mådde bra. Men normalt känner jag nuförtiden att jag mår rätt bra. Det är sån stor skillnad till förra veckan. Helt otroligt. Det går så upp och ner. Men nu går det upp. Ramlar väl ner snart igen. Men då ska jag upp igen. Jag måste. Det finns bara ett alternativ och det är att bli bättre. Fick Carl mig att tro på. Det är så mycket som jag aldrig skulle tänkt på själv utan som andra har sagt till mig. Jag kan ju inte lita på mig själv, alltså måste jag lita på andra och på vad de säger. Svårt, men det verkar börja funka. Jag är verkligen uppmärksam på vad andra säger, på både gott och ont. Sådant som andra säger och kan tycka bara är något litet kan jag förstora och analysera och blablabla. Det fastnar liksom. Men ibland säger de något som är så rätt och sant och svårt för mig att förstå i hjärtat. Det sitter i huvudet, men kommer inte längre. Det tar tid innan det när hjärtat. Jaja, nu orkar jag inte linda in mig mer i detta, för jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det. Skrev typ 90 A4 sidor på förra bloggen om problemet och hur jag tänkte. Haha, lite väl mycket. Men nu ska jag hämta gräsklipparen hos mormor och klippa gräset. Ha det bra! Syns.