nelliess

Okej, nu har jag då skaffat blogg här. Har haft en innan, men det som står där är inte för allas ögon. Därav att jag skaffar en ny. Ska bli intressant att se vad jag skriver här. Har ingen aning egentligen. Men den här ska i alla fall vara öppen för allas ögon. Jag ska försöka vara ärlig och säga saker precis som de är, de saker jag säger i alla fall. Jag vet att jag lätt skriver på ett visst sätt om jag vet att andra läser det jag skriver, men ... som sagt, jag ska försöka att inte förvränga saker.

Kan ju börja med att säga att allt här inte kommer vara så positivt. Jag skriver oftast när jag inte mår så bra och vill skriva av mig. Så då kan inläggen få mitt liv att verka jobbigare än vad det egentligen är. Fast jag måste ju medge att mitt liv är rätt jobbigt just nu. Det är som att sitta på en bergochdalbana med ögonbindel. Du vet bara att du kommer att stanna någon gång, men du har ingen aning om när eller hur resan på väg dit kommer att vara. Bara att det kommer att vara väldigt mycket upp och ner. Och just nu går det väldigt upp och ner i mitt liv. Av en speciell anledning som jag kommer att skriva om rätt ofta för att den tar så stor del av mitt liv. Den är att jag har en ... ätstörning . Shit, jag hatar det där ordet. Det är så ... usch. Nej det står för så mycket att det är jobbigt att säga det. Men i alla fall så håller jag på att försöka ta mig ur det. Har försökt typ hela våren, men det går ju som sagt upp och ner. Har haft den i över ett är seriöst, eller vad man ska säga, och det var värst i sommar, men nu ska jag ur den. För mig har prioriteringen i mitt liv under en tid varit att 1. Bli smal och 2. Dölja mina försök att bli det. Men när jag nu i april började försöka att ignorera det andra, och berätta för folk som jag känner hur jag har det, så har hela min värld helt plötsligt vänts uppochner. Det har gått väldigt snabbt och jag har inte hängt med, men det har varit så skönt att kunna säga till folk hur man egentligen känner. Att de sedan fortfarande tycker om mig fastän jag har ljugit för dem så länge är oförståeligt för mig. Det har varit rent ut sagt ... ja hemskt, att berätta för folk, men det har i princip alltid gått bra. Jag är inte frisk, längt ifrån, men jag drömmer om den dagen jag kan se mig själv i spegeln och inte bry mig om vad den visar. Den dagen känns väldigt långt borta, ibland overklig, men andra säger att den kommer att komma. Jaja, ni ser ju själva. En stor del av mitt tänkande går åt till detta; att klura på mitt problem. Jag kallar det mitt problem av den anledningen att jag tycker att det är ett problem och det är lättare att säga än ... suck, ätsörning. Usch. Ja, men jag hoppas kunna skriva om lite annat allt möjligt också. Och hoppas att någon har lust att läsa denna blogg. Kommer nog att använda det här kontot till att kommentera andras bloggar. Det känns roligare än att bara skriva sitt namn. Aja, jag orkar inte skriva vad som hänt idag, men kan ju nämna lite.

Till kyrkan för att spela fiol till sångerna som några andra sjöng.
Åt fika med Ellis och skjutsade sedan hem henne, för det regnade.
Fick veta att vi betalat av vårt huslån. Jippieeeee!!!!!!
Åt lite lunch.
Satte mig och såg på The Bourne Identity.
Åt massa russin samtidigt.
Fick skitmycket ångest.
Skrek och grät och rev i soffan i femtio minuter.
Skrev sms till Carl och fick ... hm, kanske man kan kalla det stöd av honom.
Spydde ändå upp alla russinen.
Mådde dåligt.
Tryckte ner skammen.
Mådde mycket bättre.
Satte mig vid datorn.
Skaffade ny blogg. :)

Jupp, min dag i korthet. Nu ska jag inte skriva mer. Ska försöka somna tidigt ikväll, för jag är rätt trött. Det var så utmattande att kämpa emot det dumma. Helt sjukt vad den är stark. Den drar kroppen dit den vill; till MrToilet. Haha. Ju mer man försöker dra sig ur, ju hårdare försöker den hålla en kvar. Typiskt. Jaja, nu ska jag inte tråka ut er mer. Ha det bra. Syns.